Örtlära 403

Röd flugsvamp

VAR: Växthus 4
HUR: Konservera flugsvampen

  1. Rensa och skär flugsvampen i små bitar. Ta bort delar som är maskätna eller mörkna.
  2. Fyll en glasburk till bredden med svampdelarna.
  3. Häll därefter på en avsvalnad, svag saltlag. Peta gärna med t.ex. ett skedskaft så att alla luftfickor fylls ut. Det ska vara saltlag ända upp till kanten på burken.
  4. Skruva på locket hårt, det skall sluta helt tätt.
  5. Lägg en vikt handduk eller annat tunt tygstycke i botten på en kastrull och ställ ner den fyllda burken. Tygstycket är till för att mildra skramlet mot botten.
  6. Häll på vatten så burken täcks ordentligt. Koka upp långsamt och låt sjuda i minst 1 timme.
  7. Lyft upp burken medan den är varm och ställ den att svalna på t.ex. en skärbräda.

Du har nu en konserv med svamp som går att använda direkt som färsk och som går att spara i många år. Detta går att göra med all sorts svamp.

Ur läroboken "Dödens trädgård" av Amrit Sharma:

Röd flugsvamp, Amanita muscaria

Röd flugsvamp är världens mest kända och avbildade svamp bland både mugglare och magiker. Den återfinns bl.a. i många sagoböcker och på otaliga vykort, tavlor och frimärken, till och med i länder där den inte växer i naturen. Svampen har i olika kulturer symboliserat vitt skilda saker, såväl lycka, framgång och sexualitet som död, olycka och djävulen. Den ingår i släktet Amanita som innehåller såväl ätliga, som mycket giftiga, arter. Den röda flugsvampen uppstod i bortre Sibirien för mellan 8 och 12 miljoner år sedan, varifrån den sedan spred sig till resten av Asien, Europa och Nordamerika. Idag har människan, avsiktligt och oavsiktligt, spridit den på många andra håll i världen. Den återfinns i till exempel Australien, där den bildar symbios med eukalyptus. Det finns många varianter av den röda flugsvampen, särskilt i Nordamerika. De olika typerna skiljer sig något åt i utseende.

Beskrivning
Röd flugsvamp är en mycket vanlig svamp med typiskt utseende. Hatten röd till urblekt orange med vita vårtlika hyllerester, skivor vita och fria, foten är vit, med en kraftig vit till vitgul ring och fotbasen är löklikt, uppsvälld, med hyllerester i form av s.k. "fjällkransar". Merparten av en marklevande svamp finns under jord, i form av mycel. Den del som på hösten växer upp ovan mark är svampens fruktkropp. Precis som de flesta storsvampar lever röd flugsvamp i symbios med gröna växter. I flugsvampens fall är det främst barrträd, men även björk. Mycelet växer in i rötterna på trädet och de två utbyter näringsämnen vilket gynnar båda parter.

Användning
Traditionella användningsområden är som trollbrygder som används som insektsgift. Både brygder mot flugor och vägglöss finns beskrivna i den magiska litteraturen. Den svenska botanisten Carl von Linné gav svampen artnamnet muscarius efter musca, som betyder fluga på latin.

Röd flugsvamp har även används av schamaner i Sibirien i deras sökande efter den "glömda" eller "gömda" magin. När någon skulle till att dö åt han eller hon, färsk flugsvamp, som även är starkt urindrivande. De övriga samlade in den döendes urin och drack sedan upp det vid begravningsceremonin. Genom detta sades de kunna ta över den dödas magi, och på så sätt hela tiden stärka den magiska kraften inom klanen. En fördel med att dricka enbart urin istället för att intaga den färska svampen var att den döende till viss del avgiftat giftet genom att ta upp de ämnen som orsakar till exempel svettningar och konvulsioner.

Bland mugglare finns en långlivad myt om att vikingarna blev vilda och gick bärsärkagång efter att ha drogat sig med mjöd och röd flugsvamp. Detta är inte sant.  Röd flugsvamp verkar faktiskt tvärtom; det är starkt rogivande och får en snarare att ligga slött stilla, innan man dör.  Det kan nog stämma att vikingarna, med lite sprit i sej, efter många, långa och kulna vinterkvällar, kunde få för sej att gå bärsärkargång.  Men det stämmer inte att de tog röd flugsvamp.

Tillbaka till Sibirien där vi får reda på julfirandets glömda ursprung. Röd flugsvamp växte som sagts i Sibirien redan för flera tusen år sedan. Den rödvita svampen grodde under de gröna tallarna och granarna. På den tiden grävdes bostadshusen ofta ner för att de skulle hålla värmen. Svamparna brukade plockas i stora säckar som sedan togs med hem till bostäderna, där man tog sig in i via en lucka i taket. Därefter hängdes säcken med svamp upp för att torka vid den öppna spisen. Renarnas flygförmåga har förstås varit föremål för många olika vetenskapliga undersökningar, bland mugglare. Det finns t.o.m. mugglarforskare som ifrågasätter om tomtens renar överhuvudtaget kan flyga, men självklart kan de det. I Sibirien har magiker funnit gamla skrifter från dåtidens magiker som beskriver en trollbryggd som fick renarna att flyga. De gamla Sibirierna flög på renarna likt vi flyger på kvastar idag. Problemet var väl att renarna har en egen vilja till skillnad från kvasten, och man övergick till slut, till modernare metoder. Receptet har inte kunnat fastställas, men flera källor anger just flugsvampen som en av ingredienserna. Renarnas flygbrygd har inte kunnat efterskapas i modern tid. Berättelsen om julen, klapparna och tomten med de flygande renarna härstammar alltså från de svampar (klapparna) som växte under det gröna trädet (granen, tallen) och som åts av renarna som då (flög). Svamparna samlades in i säckar (tomtesäcken) och bars ner genom luckan (skorstenen) till bostäderna av schamaner klädda i rött och vitt (jultomtar), där de sedan hängdes i ett knyte (säcken) ovanför öppna spisen. Ordet muscaria kommer just av latinets musca som betyder flyga.

Giftet
Tittar man i gamla svampböcker ser man att synen på den röda flugsvampens matvärde har förändrats över tiden. Även om man länge varit medveten om att denna svamp innehåller gift klassades den i vissa svampböcker ända in på 1950-talet som en god eller läcker svamp, som efter förvällning och avdragning av hatthuden lämpligen kunde användas för att tillreda flugsvampsomelett. I moderna svampböcker klassas förstås den röda flugsvampen inte längre som ätlig eftersom det är giftig, dödligt giftig.

Giftet i röd flugsvamp påverkar nervsystemet och ger symptom som illamående, hjärtklappning och allmän sinnesförvirring. Även om röd flugsvamp inte är lika giftig som lömsk eller vit flugsvamp så kan den vara dödlig i vissa fall. Det gällde exempelvis för den amerikanske greven Achilles de Vecchi som 1897 testade om röd flugsvamp gick att använda som matsvamp. Efter att ha inmundigat två dussin svampar fick han fruktansvärda plågor innan han förlorade medvetandet och dog.

Förväxlingssvampar:
Flugsvampar kan tappa sina hyllerester efter ett kraftigt regn. Ovana svampplockare kan därför förväxla röd flugsvamp med t ex storkremla. Storkremla - saknar ring och hyllerester, matsvamp.

Lektionsförfattare: Funa