Naturmagi 701

-

SKYDDAD TEXT 2001- © Sofia Carlsson. Får användas i rollspelssyfte inom SH.

Ur läroboken: Nyhedniska högtider

Inom nyhedendomen har man gått tillbaka till förkristna högtider och har åtta heliga dagar, så kallade sabbater, om året: Vår- och höstdagjämning, vinter- och sommarsolståndet, och fyra andra dagar. Varje sabbat symboliserar något i livets kretslopp. Även om det till synes handlar om Guden och Gudinnans liv och död så är det bara metaforer, för egentligen är det naturen det handlar om. Guden är solen och Gudinnan är Jorden, och alla vet att solen tenderar att försvinna under vinterhalvåret, då naturen går i dvala.

Det hedniska året inleds med Yule (vintersolståndet, jul). Det är då Guden föds av Gudinnan. Dagarna börjar återigen bli längre än nätterna och ljuset återkommer till världen. Tiden är ingen anpassning till kristendomen, som man skulle kunna tro. Juletid har i många förkristna kulturer setts som en födelsetid för gudomar. Det var helt enkelt kristendomen som anpassade det för sitt eget bruk på 200-talet, eftersom Jesus trots allt påstås varken vara född år noll eller den 25 december.

Imbolc (2 februari, kyndelsmäss) är Gudinnans tillfrisknande efter födelsen. Även om vi inte kan se det alltid, så håller naturen sakta på att vakna till liv igen, efter vinterns kyla. Ostara (vårdagjämningen, påsk) är då Gudinnan klär Jorden med grönska och vaknar upp på riktigt efter vintersömnen. Nu ser vi vårblommor spira och träden börjar bli gröna. Vid Beltane (valborgsmässoafton, första maj) är Guden en ung man som blir kär i Gudinnan. De förenas, vilket leder till att Gudinnan blir havande med Guden. Fågelungar kvittrar i träden, och de andra djurens ungar börjar också nyvaket att titta fram. Vid Litha (sommarsolståndet, midsommar) är jordens fertilitet som allra störst, och man har traditionellt hoppat över brasor för att vara fruktsam under året. Nu börjar dagarna bli längre igen, något man inte gärna tänker på när solen skiner och nätterna är både ljusa och varma. Guden blir allt äldre för var dag som går.

Lughnasadh eller Lammas (runt 2 augusti) är början av skörden. Gudens styrka börjar härmed att avta på riktigt i och med det att hösten är på väg. Den första skörden bärgas och bär plockas av ris och buskar. Traditionellt är att baka bröd på den här sabbaten. När Mabon (höstdagjämningen, tacksägelsedagen) kommer är skörden avslutad för säsongen och Guden förbereder sig för att lämna sin fysiska kropp och påbörja resan in i evigheten. De vet bägge två att Han lever kvar inom Gudinnan och ska återfödas. Äpplen skördas, den sista sådden tas in, och träden börjar skifta i färg, från olika gröna nyanser till gyllene gula eller röda.

Samhain (31 oktober/1 november, allhelgona, Halloween) är nyhedningarnas farväl till Guden som dör, precis som naturen tycks göra, men bägge ska komma att återfödas. Samhain är också det Hedniska nyåret. Nästa år börjar dock inte förrän vid Yule, då allt börjar om igen och årets kretslopp är komplett. Tiden mellan Samhain och Yule är en tid att släppa det som varit under årets gång, och istället förbereda sig för nästa år.

Många firar även fullmånen varje månad, s.k. esbat. Vissa firar även nymånen. Månen symboliserar livet. Man föds, lever och dör, precis som den, och allt går runt i ett kretslopp. Reinkarnationstron är utbredd hos nyhedningar. Även om man glömmer att fira en sabbat eller esbat så behöver man inte skämmas, för det gör inget. Kanske är man upptagen med annat just den dagen, och då kanske man firar en dag när det passar bättre. Eller inte alls. Valet är upp till utövaren. Men det är alltid trevligt att hylla naturens skiftningar, särskilt i glada vänners lag.

Ceremoniella verktyg

Det finns flera olika redskap en Wiccan använder sig av i ceremonier. Ljus och rökelse är vanligt, antingen som prydnad eller bara för att det är mysigt, eller för att det behövs inom magi. Kvast kan användas för att rena platsen där man ska utföra sin ritual. Kvast är väl lite mer traditionellt och känns mer speciellt än en dammsugare. Bägare har man för dryck, och en trebent gryta används antingen för att göra dekokter eller förutspå framtiden. Trollspö eller trollstav är andra vanliga tillbehör, precis som pentagrammet.

Varje Häxa har en Skuggornas Bok. Antingen har man en egen eller så kanske man tillhör en grupp, ett så kallat Coven, som har en gemensam. I den kan man skriva ner recept, hur man gör ritualer, besvärjelser, böner och mycket mer. Man ber inte i traditionell mening, som bordsböner och liknande. Men ibland kan en bön sitta fint; kanske om man behöver hjälp i en ceremoni.

Det finns de som har svärd i ritualer, men knivar är vanligare. Det är särskilt två som man talar om. Det ena är en vitskaftad kniv, ibland kallad bolline, som är till för att samla in örter och liknande, och den andra är en svartskaftad, tveeggad kniv - athame. Den vitskaftade kniven får inte användas till att skära i kött eller att göra någon illa, utan används till att samla in örter och liknande. Athamen har en annan funktion. Man kan ha den för att fokusera energi när man brukar magi eller slår en cirkel eller ha den med i någon annan ritual.

Lektionsförfattare: Traxy