Mytologi 504

Loke & Balder

En viktig gestalt inom den nordiska mytologin var Loke. Han var halvjätte och mycket slug till naturen. Han umgicks länge bland gudarna som en av dem men då han såg till att Balder dog så fjättrades han på en klippa där det droppade gift från taket. Loke kunde skifta sitt utseende hur han ville och var förmodligen en av världens första metamorguser. Som ni vet så har de flesta mytologier någon form av sanning bakom sig och en gång i tiden var det kanske en ond trollkarl som var metamorgus som dödade en viktig hövdingason eller något sådant.

Berättelsen börjar med att Balder får en rad onda drömmar, vilket gjorde asarna så oroliga att Oden sadlade Sleipner och red till Hel. Där sökte han upp en völva, som avslöjade att en boning i dödsriket redan hade ställts i ordning åt Balder, då han snart skulle komma dit. Oden återvände till Asgård, varpå hans hustru och Balders mor Frigg färdades vida omkring och bad allt hon såg att lova med helig ed att inte skada hennes son. Löftet gavs överallt. Därmed tycktes bekymret vara ur världen, och gudarna roade sig med att samlas och skjuta på Balder, och kasta spjut och stenar mot honom, eftersom han nu var osårbar.

Alla väsen älskade Balder, utom Loke. Han förklädde sig nu och sporde Frigg om hon verkligen tagit löfte av allt. Hon svarade ja, med ett enda litet betydelselöst undantag: väster om Valhall hade hon sett en liten mistel, som hon tyckte var för ung för att avkrävas ed. Då gav sig Loke av, plockade misteln och skar till en pil av den. Sedan gick han fram till Balders blinde bror Höder, som stod sysslolös litet avsides, och frågade honom varför han inte roade sig som de andra. Höder svarade att det var därför att han inte kunde se att skjuta eller kasta. Loke gav honom då mistelpilen och hjälpte honom att sikta, vilket blev Balders bane.

Lektionsförfattare: Admanta