Mytologi 403

Romersk mytologi + Roms ursprung

När romarna tog makten över Europa ca 400 f. kr så inlemmades många mytologier i den romerska, bland annat den grekiska som kom att bli en av de starkaste influenserna i romersk mytologi. Bland annat tog man de grekiska gudarna Zeus, Hera, Artemis, Ares och Afrodite och gav dem namnen Jupiter, Juno, Minerva, Diana, Mars och Venus. Dock fick de en ändrad maktbalans. Krigsguden Ares var ingen stor gud i grekland men hans motsvarighet i den romerska mytologin, Mars, hölls som en av de främsta gudarna och romarna hävdade till och med att de härstammade från honom. Gudarna i Rom var inte heller lika mänskliga utan användes mer som förmedlare av abstrakta egenskaper. De romerska myterna var också mer historieorienterade än de grekiska och det är idag svårt att skilja på vad som är myt och historia i många av de äldsta romerska berättelserna.

En av dessa är myten om hur Rom kom till, myten om Romulus och Remus. Rhea Silvia, en kvinna från Alba Longas kungätt, födde tvillingbröderna efter att ha blivit våldtagen av krigsguden mars. När hennes farbror, Kung Amulius, upptäckte att Rhea Silvia var gravid lät han fängsla henne och så snart barnen var födda lät han sätta ut dem på Tiberns strand. Tvillingarna upptäcktes av en varghona, som gav dem di tills en herde vid namn Faustulus hittade och adopterade dem. När de hade blivit unga män försökte de råna några av Amulius herdar. Remus togs till fånga och fördes inför kungen. Under tiden bestämde Faustulus sig för att berätta om omständigheterna runt deras födelse. När Romulus fick reda på sanningen räaddade han Remus, slog ihjäl Amulius och satte sin morfar, Numitor, på Alba Longas tron. Romulus och Remus beslöt sig för att grunda en egen stad på den plats där varghonan hade räddat dem. Dock började de gräla om exakt var de skulle bygga staden och grälet slutade med att Romulus dödade sin bror och blev ensam kung över staden, som han uppkallade efter sig själv, Roma.

Lektionsförfattare: Admanta