Latin 603

-

För ca 2000 år sedan hade Rom ungefär en million invånare. Man måste inte bara bygga bostäder till alla dessa människor utan även tempel, teatrar, termer, kappkörningsbanor och allt annat möjligt. Byggarbetarna hade gott om arbete.

För att romarna skulle kunna tillgodose efterfrågan på framför allt bostäder hade hade de utvecklat ett slags betongteknik. Detta gjorde det möjligt för dem att snabbt bygga stora och solida hus. Betongen användes i den så kallade murkärnan. I en träform blandades småsten med en blandning som bestod av två till tre delar sand och en del kalk. Murkärnan kläddes med tegel på båda sidorna. I de stora offentliga byggnaderna, som termerna och basilikorna, smyckade man väggarna genom att fästa marmorplattor på dem.

När vi idag ser antika murrester i Rom är det ofta väggens inre del vi ser. All marmorn har för länge sedan tagits bort till kalkugnar och kalkindustrin för att användas som byggmaterial i nya byggnader, till exempel kristna kyrkor. Metallfästena som användes för att hålla fast marmorplattorna vid väggen togs bort och smältes ned för att användas till annat.De antika murrester som vi nu kan se i Rom är fulla av hål, i första hand där byggnadsställningarna var fästade. Romarna brydde sig ofta inte om att fylla igen dem, eftersom tegelklädnaden ändå dolde dem för alla blickar. Där marmorplattornas metallfästen har suttit ser vi nu oregelbundna hål i tegelklädnaden.

Lektionsförfattare: zandis