Latin 407

Gaius Julius Caesar

Den 13 juli år 100 f.Kr., i en romersk aristokratisk familj, föddes en pojke, som i vuxen ålder skulle bli Roms mäktigaste man. Han kallades Gaius Julius Caesar liksom både hans far och farfar hade gjort, för enligt seden uppkallades den äldste sonen i en romersk familj vanligen efter sin far. Familjen, som var aristokratisk, påstod att släkten hade anor från Aeneas son.

I hans uppfostran ingick det att bli skolad för en politisk karriär. Redan som tolvåring fördes han till senatens hus för att lyssna till debatter och se statsmännen i aktion. Vidare studerade han även de ämnen som bäst lämpade sig för hans framtida verksamhet, som grekisk och latinsk litteratur, filosofi, och det viktigaste av allt, retorik, konsten att övertyga genom vältalighet, något som han visade naturlig fallenhet för.

Senare gick han med i armén och även där utmärkte han sig i tidigt skede. Han var en duktig militär och steg i graderna, både inom militären och i popularitet hemma i Rom. År 69 blev han utnämnd till kvestor i Spanien viket innebar att han fick ha hand om militärens finanser vilket han liksom sina tidigare positioner hanterade på ett bra sätt. När han kom tillbaka till Rom var han därför av ytterligare lite högre rang. Nu bildade han tillsammans med Crassus och Pompejus Magnus det så kallade triumviratet vilket innebar att de tre männen skulle dela på sin makt och sina resurser. För att stärka banden ytterligare lät Ceasar Pompejus gifta sig med hans dotter Julia.

En tid senare, år 59, blev han skickad till den romerska provinsen Gallien, som låg i utkanten av det romerska riket. Väl där började han engagera sig i en del krig för att utvidga området samtidigt som han skaffade sig själv inflytande. Han slog även ner en del uppror för att stabilisera området och skrev under denna tid sitt berömda verk ”Comentarii de bello Gallico”. Denna erövringstaktik från Caesars sida var inte uppskattat utav senaten och han skulle genast infinna sig i Rom. Ceasar beslutar sig för att göra en kupp mot Rom.

Ceasar hade inom 60 dagar lagt hela den italienska halvön under sig och Pompejus hade under tiden flytt. Ceasar tog upp jakten på Pompejus och besegrade hans armé trots att Ceasars armé bara var hälften så stor. Pompejus flydde efter detta till Egypten där han blev mördad. Ceasar själv följde efter till Egypten där han blev indragen i nya intriger vilka bland annat ledde till att han anlade en brand som förstörde det alexandrinska biblioteket och när han lämnade landet såg han till att Kleopatra, som väntade hans son, satt som drottning.

Ceasar fortsatte till Syrien där han slogs och vann emot syrerna efter bara en timme. Han mötte ytterligare några slag i bland annat Spanien, vilka han med mer eller mindre svårigheter besegrade. När han sedan återigen återvände till Rom blev han utsedd till Roms diktator på först tio år och senare livstid.
 
Ceasar hade fler erövringsplaner, men inga av dessa hann bli genomförda då han samlade på sig många fiender. Den som först började propagera för ett mord var Cassius. Han hade stått på Caesars sida i kriget mot Pompejus och var nu arg för att han inte fick leda fälttåget mot partherna. Även Caesars vän Brutus gick med på mordplanerna. 23 knivblad stacks in i Caesars kropp, på så sätt blev så många som möjligt medansvariga för mordet. Det sägs att Caesar försökte försvara sig, men när han såg att Brutus var en av mördarna slutade han att kämpa. Caesar dog den 15 mars 44 f.Kr.

Bevingade ord:

Alea iacta est – Tärningen är kastad (Caesar då han går för att göra sin kupp mot Rom)
Veni vidi vici – Jag kom, jag såg, jag segrade (Caesar efter slaget i Syrien)

Lektionsförfattare: Foxears