Latin 406

Romerska namn

Idag när vi döper våra barn ger vi dem ett förnamn och ett efternamn och ofta ett eller flera mellannamn. Riktigt så såg det inte ut under antikens Rom.

Männens namn

Män från de aristokratiska släktena bar alltid tre stycken namn; praenomen, nomen och cognomen. Män ifrån andra släkten hade oftast bara de två första namnen. Ett känt namn ifrån den här tiden är Gaius Julius Caesar.

Praenomen motsvarar dagens förnamn och var ett namn som användes av familj och mycket nära vänner. Det fanns väldigt få förnamn och dessa användes om och om igen. Eftersom de var så få hade de förkortningar vid inskriptioner, exempelviss förkortades Gaius med C. och Lucius med L.

Nomen motsvarar dagens efternamn och talar om vilken släkt mannen tillhör. Gaius Julius Caesar tillhörde således släkten Julius. Detta namn används vid informella tilltal till mannen i fråga.

Cognomen är det sista namnet i ett romerskt namn. En person kunde ha flera cognomen. I vissa fall var det ett namn som talade om vilken del av släkten mannen härstammade ifrån, i andra fall kunde det vara ett namn smeknamn som kommit till (se agnomen) och även adopterade män kunde få extra cognomen. Det betyder att vissa romerska namn kunde bli väldigt långa.

Vid formellt tilltal användes praenomen tillsammans med antingen nomen eller cognomen och om man det var extra formellt användes alla tre.

Agnomen är ett extra cognomen som männen kunde lägga till efter sitt namn. Vanligtvis var det ett smeknamn man hade fått som hängde kvar, t ex Lucius Cornelius Sulle Felix där Felix är ett agnomen som betyder tursam.

Kvinnornas namn

Kvinnorna som föddes fick endast ett namn vilket var faderns nomen i feminin form, tex heter Caesars dotter Julia. Dotterns namn följdes av faderns cognomen i ägandeform, d.v.s. Julia Caesaris. När de gifte sig tog de istället sin makes cognomen i ägandeform. Under den senare tiden av den romerska republiken skedde fler undantag från reglerna i namngivandet av flickor.

Adopterade män

Vuxna män som adopterades in i en familj som inte hade några söner tog alla tre namnen från sin adoptivfar och lade ofta till sitt eget cognomen med suffixet -anus. När Gaius Octavius Thurinus blev adopterad av Caesar bytte han namn till Gaius Julius Caesar Octavianus.

Slavar och frigivna

Slavar hade ingen rätt till att ha namn och till en början kallade man slavarna för puer som betyder pojke som i tal senare ändrades till por. Ofta lade man till ägarens praenomen i ägandeform innan, t ex Marcipor (Marcus slav). När slavarna blev allt fler i samhället och många familjer hade flera slavar räckte det inte med bara ett namn. Istället kunde slavarna få namn som deras husbonde gav dem, vilka ofta hänvisade till platsen de kom ifrån. Det förekom också att slaven fick behålla sitt tidigare namn.

Om en slav frigavs tog han sin husbondes praenomen och nomen samt lade till sitt slavnamn som ett cognomen. Frigavs slaven av en kvinna tog han hennes fars namn istället. Om den frigivna var en kvinna tog hon istället sin husbondes eller husmors nomen och lade till sitt slavnamn som cognomen.

Bevingade ord:

Nomina sunt odiosa – Namn är förhatliga. (Inga namn!)
Caput familias – Familjens huvudman

Lektionsförfattare: Foxears