Latin 401

Uttal

Uttalet i latinet och engelskan är inte alltid det samma. Om man tar namnet Caesar för exempel så uttalar de flesta det som See-sar, men under antiken uttalades det istället Kajsar. Detta kan man se då ordet för kejsare på tyska heter kaiser och härstammar just från Caesar. Många undrar hur man kan vara så säker på uttalet idag med tanke på hur länge sedan det var som språket verkligen talades. Genom exempelvis poesi och uttalsregler gällande dessa har man kunnat lista ut en hel del.

Några avvikelser och saker att tänka på i Latinets uttal:

ae [ aj ] saepe [ sajpe ] (ofta)
oe [ oj ] poeta [ pojta ] (poet)
u [ o ] natura [ natora ] (natur)
o [ o: (å) ] novus [ nåvos ] (ny)
c & ch [ k ] cena [ kena ] (kvällsmål)
g [ g (ej j) ] genus [ genus ] (genus)
gn [ ng-ljud ] magnus [ mangnos ] (stor)
i (före vokal) [ j ] Iupiter [ jopiter ] (en gud)
qu [ kw ] quod [ kwåd ] (att)
gu [ gw ] lingua [ lingwa ] (språk)

Betoning:

Den sista stavelsen i ordet kallas för ultima, den näst sista för paen-ultima (paene = nästan) och stavelsen före denna kallas ante-paen-ultima (ante = före, framför).
Betoningen i latin ligger aldrigultima. Betoningen på tvåstaviga ord ligger därför på paen-ultima.
Är ordet flerstavigt ligger betoningen på (1) paen-ultima om det är en lång stavelse, (2) ante-paen-ultima om paen-ultima inte är lång.

Lektionsförfattare: Foxears