Kvastflygning 103

Quidditchkunskap

När: Tredje veckan i september (årets första Quidditchmatch hålls den fjärde/sista veckan i september så denna lektion hålls alltså före den)
Hur: 2 timmars teoretisk lektion i en av skolans tomma klassrum. (Ge den inte ord-för-ord utan sammanfatta med egna ord.)

Efter avslutad lektion ska eleverna:

Lektionsmaterial (Källa: Quidditch genom tiderna)

Quidditchsportens uppkomst och historia:

Gertie Keddles levde under 1000-talet och var den äldsta vi känner till som skrev om den då primitiva sporten som senare skulle bli Quidditch. Hon bodde i utkanten av Queerditchträsket och förde dagbok om det som hände. Denna dagbok finns att se på Quidditchmuseet i London och är skriven på saxiska.

I dagboken skriver hon om hur några spelar ett, vad hon kallar det för, idiotiskt spel på kvast. I ett dagboksinlägg står det att en stor läderboll föll ner i hennes kålland vilket hon störde sig på. I ett annat stor de att de nu försöker kasta bollen (en annan eftersom hon inte gav tillbaka den första) till varandra och kasta in dem bland träden på de olika sidorna på träsket. I ett tredje inlägg skriver hon att de börjat ha två tunga stenar som flög omkring och försökt knuffa ner spelarna från sina kvastar.

Vi ser redan här tydliga likheter med Quidditch såsom den spelas idag. Klonken var gjord i läder till skillnad från urinblåsor som många andra bollar gjorde av på den tiden. De försöker göra mål bland grenarna i träden och stenarna tyder på att man fört in primitiva dunkare in i spelet.

Hundra år senare finns nästa dokument kring sporten. Det är ett brev som skrevs av Goodwin Keen som han skrev till sin kusin. Att han bor i Yorkshire talar om att sporten under de hundra åren spred sig över England. Detta brev finns att hitta i Norska Trolldomsministeriets arkiv.

Goodwin kallar sporten för Kwidditch och talar om för oss att positionen fångare definierats. En man som hette Radulf fick en stötare i huvudet och nya måltunnor menar Goodwin fungerar bra.

Spelet har alltså utvecklats och man har namn på de olika positioner och bollar som finns. Fångare är antagligen Jagare och Stötaren är samma som Dunkarna. Målen har flyttats från träden och står upp på polar med tunnor längst upp. Den gyllene kvicken skulle dock inte komma i bruk på en Quidditchmatch förrän på 1200-talet.

I början av 1100-talet så var en populär sport att jaga gyllene kvickevickar. Det är en liten bolliknande fågel med små vingar och spetsig näbb. De flyger otroligt snabbt och är väldigt svåra att upptäcka då de är duktiga på att gömma sig också. Nu för tiden är kvickevicken fridlyst.

När en magiker lyckades fånga en stackars kvickevick så blev de väl ansedd just eftersom de var så svåra att fånga och ofta fick de en påse guld för sin insats. Man fick använda alla knep man visste för att försöka fånga in dem, trollstavar, nät, händerna osv (dock var det ganska svårt att fånga en kvickevick med magi). Tyvärr så krossades de små djuren ofta när de fångades.

Det var år 1269 som kvickevickjakt för första gången skede samtidigt som en Quidditchmatch. Barberus Bragge var de dåvarande ordföranden i trollkarlsfullmäktige som hade tagit med sig en kvickevick till matchen och lovade etthundrafemtio galleoner till den som fångade fågeln. När han släppte lös kvickevicken blev det kaos och både spelare och åskådare struntade i själva matchen för att fånga kvickevicken. Etthundrafemtio galleoner var nämligen värt så mycket som över en miljon galleoner i dagens penningvärde.

En kvinna i publiken som ogillade kvickevickjakt sprang ut på planen och lyckades locka till sig fågeln med hjälp av magi och sprang iväg med den för att släppa den fri. När hon fångades hade hon lyckats men fick böter på tio galleoner (som alltså också var väldigt mycket pengar på den tiden). Vi vet detta genom ett brev som Modesty Rabnott skrev till sin syster Modesty efter matchen. Brevet är även det bevarat i Quidditchmuseet i London.

Bragges idé förändrade Quidditchen och inom kort använde man en gyllene kvickevick vid alla matcherna som spelades. När fågeln hade dödats slutade matchen och laget som fångade kvickevicken fick etthundrafemtio poäng. Publikens uppgift var från början att hålla kvar den lilla fågeln på spelplanen genom att kasta förtrollningar på den så att den inte kunde fly.

I mitten av 1300-talet, när trollkarlsfullmäktige leddes av Elfrida Clagg förbjöds kvickevicken att användas under Quidditchmatcher. Dels för att fågeln hade minskat drastiskt i antal och för att hon ansåg att det var ett för brutalt sätt att handskas med ett djur. Man upprättade till och med kvickevickreservat som fick namn efter Modesty Rabnott.

När man inte kunde använda kvickevickarna längre letade man efter något som kunde ersätta den så att man kunde fortsätta spelet på samma sätt som innan. Man fann ingen lösning förrän Bowman Wright från Godric's Hollow uppfann kvicken (han sägs i alla fall ha uppfunnit den). Han var en mycket duktig metallförtrollare som skapade en boll som kunde flyga och röra sig precis som en kvickevick. Det enda som skilde djuret mot metallbollen var att bollen hade förtrollats att hålla sig inom Quidditchplanen.

Från 1300-talet har sporten givetvis utvecklats. Spelplanen var på den tiden oval, hundrafemtio meter bred med en liten mittcirkel i mitten. Domaren (Quidomaren som den kallades) gick in på planen och släppte bollarna i luften. Målen bestod av korgar som satt uppe på långa stolpar. På 1620-talet hade spelplanen ändrats något genom att man infört ett målområde kring stolparna och korgarna var nu mindre än de varit tidigare och satt högre upp. Det var inte förrän 1883 som man slutade använda korgar och istället började använda de målstolpar som vi använder idag. Detta blev omskrivet i The Daily Prophet på den tiden. Avdelningen för Magiska Spel och Sporter försvarade förbudet mot korgar med att det var omöjligt att införa ett standardmått på korgarna vilket ledde till att det på vissa matcher var så orättvist att hemmalaget fick pricka gigantiska mål medan bortalagen fick försöka göra mål på pyttesmå korgar. Samtidigt infördes alltså ett standardmått på målringarna.

Positioner och Bollar:

Det finns tre sorters bollar som används i Quidditch. Klonken är en av dessa. De första klonkarna var, som nämnts ovan, gjorda av läder. Den var inte förtrollad som de andra bollarna men däremot hade de första en liten stropp på sig för att man lättare skulle kunna hålla i den. Det fanns också några som hade hål för fingrarna så man kunde få bättre grepp om den. 1875 uppfanns en trollformel för att man skulle få ett bättre grepp i sig vilket gjorde både stroppen och hålen onödiga. Denna förtrollning gör att jagaren kan hålla i klonken med en hand utan större problem.

Den klonk som används idag är tre decimeter i diameter utan sömmar. 1714 färgade man den röd så att man skulle kunna se den när den ramlade ner i lera och strax efter det förhäxade man bollen så att den föll långsammare, nästan samma rörelse som att den ”sjönk i vatten.”

Dunkarna var från början gjorda av sten. Problemet med detta var att de slagträn som slagmännen använde var förstärkta och krossade ofta stendunkarna. Det ledde till att spelarna blev förföljda av småsten och grus resterande del av matcherna. På 1500-talet började man använda metalldunkare istället och man har hittat inte mindre än tolk olika dunkare av bly från den här tiden. Snabbt insåg man att bly var ett på tok för mjukt material för en dunkare eftersom flygförmågan försämrades när de träffades av slagträn. Idag tillverkas dunkarna av järn och är tjugofem centimeter i diameter. De är även förtrollade att jaga den spelare som är närmast den om de inte slås iväg först.

Den gyllene kvicken är lika liten som en valnöt och förtrollad för att klara sig från att bli fångad så länge som det går. Rykten hävdar att en kick undgick att fångas i hela sex månader på Bodminheden där lagen fick ge upp och det sägs att kvicken fortfarande susar omkring där, men det finns det inga bevis på. Man använder alltid en ny kvick vid varje match då de är förtrollade att känna igen den första som tar i den så att man inte ska kunna fuska. Därför tillverkas alltid kvickar av magiker som har handskar på sig hela tiden.

Det finns fyra olika positioner som man kan spela. Det finns en Vaktare i varje lag som ska vakta målringarna så att inte det andra laget gör mål. I början av Quidditchens historia så kunde vaktaren även göra mål och flyga omkring på hela planen men idag ska vaktaren stanna innanför målområdet (även om de får flyga utanför om de vill).

Det finns två Slagmän i varje lag vars uppgift är att slå undan dunkarna som svävar omkring. Till detta har de ett förstärkt och förtrollad slagträ. För slagmännen är det viktigt att de har styrka i armarna vilket är anledningen till att det har funnits fler trollkarlar än häxor på positionen genom åren och de måste ha prefekt balans så de ibland måste släppa kvastskaftet helt när de ska slå iväg en dunkare.

Det finns tre Jagare i varje lag och det är den positionen som har funnits längst inom sporten. De ska hantera klonken, passa den till varandra och skjuta mål mot det andra lagets vaktare. När en jagare gör mål får det laget 10 poäng.

Sist men definitivt inte minst finns det en Sökare i varje lag. Det är den spelaren som är lättast, smidigast och snabbast på plan oftast. En del menar att sökaren har den viktigaste rollen i hela matchen då den som lyckas fånga kvicken först får 150 poäng till sitt lag. Matchen är även slut direkt efter att någon har fångat kvicken. Det är oftast sökarna som blir skadade under en match eftersom slagmännen tenderar att sikta på dem när de skjuter iväg dunkarna.

Regler:

De grundläggande reglerna inom sporten är:

På Hogwarts kan endast elevhemsföretsåndarna och rektorerna avbryta en pågående match utöver de två ovan nämnda anledningar. Detta har dock bara hänt en gång år 1926 då en så stark snöstorm fick fem av spelarna att blåsa bort på loppen av de tio första minuterna av matchen. Eleverna hittades igen ett par dagar senare blåfrusna i förbjudna skogen. Lite vanligare är att en match helt ställs in även om det inte heller hör till vanligheterna.

På Avdelningen för Magiska Spel och Sporter finns så många som över sjuhundra olika regelbrott listade (alla dessa begicks under första världscupen 1473), men det är inte en lista som finns tillgänglig då man anser att spelare runt om i Storbritannien skulle kunna få dumma idéer av att läsa dem. Ungefär nittio procent av reglerna handlar om saker man inte får göra med en trollstav vilket man ändå inte får göra då förbudet mot att använda sin trollstav på något/något infördes 1538. Andra regelbrott är i stil med ”sätta eld på motståndarens kvastände” och ”anfalla motståndarens kvastskaft med yxa.”

Däremot finns det vanliga regelbrott som de flesta spelare gör någon gång under sin karriär. Några exempel på dessa finns nedan:

Ta gärna med ytterligare material från nätet eller boken Quidditch genom tiderna när du håller i lektionen.

Lektionsförfattare: Angfiel