Forntida Runor 302

-

Ur läroboken:

Runstenar

En runsten är en sten med runristningar som rests upp av olika skäl. Det kan ha varit som skydd mot fiender utanför sitt hus, ett meddelande till andra som kommer förbi eller helt enkelt till minne av någon person. Det är troligtvis härifrån vi har fått traditionen att ha en gravsten med inskrift på ovanpå våra gravar. Förr var det en ära att få en runsten rest i åminnelse av sig och det var bara de allra rikaste som hade råd med det. Det var en kraftig debatt förr huruvida icke fullblodiga trollkarlar och häxor skulle få ha runstenar resta efter sig men i ett rådsmöte år 856 så beslutades det att oavsett blodstillhörighet så hade du laglig rätt att ha en runsten. Detta förargade självklart en del trollkarlar och häxor.

Men det var inte alltid du var tvungen att vara död för att resa en runsten, en del valde att resa dem för att propagera sig själva. Den vi idag skulle kalla för trolldomsministern i Skandinavien passade på att göra reklam för sig själv på runstenar och även mer förmögna män och kvinnor gjorde likadant. Kärleksbrev på runstenarna var heller inte helt ovanligt.

Det vi ofta förknippar runstenar med är en grå yta på stenen och röda linjer som visar text eller bilder, men faktiskt är det så att förr färgade man stenarna, inte bara texten men även andra ytor. Ju fler färger som fanns tillgängliga desto mer färgsprakande blev också dem. Vilken färg vissa delar av stenen har kan även visa oss vilken typ av magi som vilar på stenen. Dock handlar det för mesta om att stenarna skulle se så fina ut som möjligt.

Det finns ett flertal runstenar som har fungerat som skydd eller som det legat förbannelser på men som nu är tömda på all magi eller skyddade med ett kraftfält. Detta var man tvungen att göra främst på grund av att magin i sig oftast var farlig och när man senare byggde på andra plaster kunde inte farliga stenar ligga mitt i landskapsområden där vem som helst kunde gå förbi. På senare tid har även mugglare visat stort intresse för just runstenar och de kallar dem för kulturminnen, vilket också är en anledning till att många ministerier runt om i världen beslutat sig för att utföra den här magin på stenar de inte kunde ta rätt på. Först testade man att dra ur magin ur stenarna men detta är en farlig process som krävde ett flertal dödsoffer på 1500-talet då detta var som störst, därför är det nu vanligare att man lägger en kraftig skyddsförtrollning runt runan som bedövar magin i den så att den blir harmlös. Dock finns det exempel på runstenar som blivit tömda på all magi i vår tid också även om det är mycket ovanligt. Skyddet är permanent som sådant, dvs det går inte att ta bort med annan magi, men måste ändå uppdateras ungefär var tionde år. Einangstenen, Rökstenen och Kensingtonstenen är exempel på sådana stenar.

THURISAZ (kaos)

Haggtornsrunan förknippas med jättar/monster och åskguden Tor. Runan attackerar ondska med död och förstörelse. Många har svårt att förstå hur något som dödar och förstör kan vara på de godas sida, men runan behövs för att balansera det onda och goda som finns i världen.

Runan slår larm för det inre kaos som skapas av att låta orosmoment och orättvisor bubbla under ytan utan att ta itu med dem och uppmuntrar oss till aktiv handling mot dem istället. Den varnar oss också för att vända irritationen och ilskan mot oss själva.

När du ritar/målar din Thurisaz-runa ska du släppa all ilska och irritation inom dig. Bestäm dig för att du ska ta itu med problemen direkt när de dyker upp. För att runan ska vara perfekt när du använder den måste du frigöra dig från fördomar och negativa tankar.

ANSUZ (ass)

A-runan står för kommunikation, både med oss själva och andra. Runan visar oss att vi har något viktigt att förmedla, antingen till andra eller till oss själva. Påminner oss att man ska lösa konflikter med ord inte handling. Ansuz-runan säger oss att vi måste berätta för andra vad vi vill och att vi måste öppna upp oss inför vad andra har att säga till oss. Den varnar oss för att se gamla besvikelser och bakslag när vi talar med andra, eftersom vi då inte kommer att lyssna till det som personerna säger utan det vi tror att de menar. Men det viktigaste av allt är att vi lyssnar till vår inre röst. Lyssnar vi inte till den blir vi tillslut främlingar inför oss själva.

När du ritar/målar Ansuz-runan så ska du tänka på hur du skulle kunna förbättra din kommunikation med andra människor.

RAIDHO (vagn)

Raidho berättar för oss när det är hög tid för förändring i livet. Den uppmanar oss att göra det vi verkligen vill istället för att tänka "en vacker dag" och vi måste bestämma över vårt eget öde, vi kan inte sitta still och vänta på framgången. Runan säger också att vi måste acceptera att alla förändringar inte är enkla men att vi ändå ska försöka sträva efter att låta livet förändras eftersom det kommer sannolikt göra livet bättre.

När du ristar in din Raidho-runa ska du tänka på förändringarna du vill åstadkomma. Tänk på det första steget i förändringen och koncentrera dig på det steget.

Lektionsförfattare: Angfiel