Försvar Mot Svartkonster 203

Hemlighetssensorer

Hemlighetssensorer vibrerar när den uppfångar lögner eller när någon försöker dölja någonting.

Hemlighetsensorer har använts sen lång tid tillbaka, riktigt hur länge vet ingen, och har gjorts i många listiga former. På 1700-talet var det populärt att forma dem som speglar och liknande och få dem att vibrera eller låta när det hände något fuffens runt omkring. Idén var nog att de skulle vara praktiska att ta med och samtidigt ha ett bra kamouflage. De förbjöds senare av ministeriet för att de så lätt kunde hamna i vanliga mugglares händer.

De stackarna förstod förstås inte riktigt vad som hände, men det blev allt mer övertydligt när sensorer började anpassa sig efter sin mugglarägare, som inte tvekade det minsta att missbruka den. Ett speciellt fall var under frihetskrigen i Amerika då en hel patron frikämpar åkte fast för att deras krigsbyte bestod av en stor säck med dessa speglar. De började tjuta precis när de höll på att smyga sig på en greves borg. Det slutade förstås med att de fritogs i Boston, med hjälp av lite te och en båt, men de åkte också fast senare då de dumt nog hade bestämt sig för att ta speglarna med sig på flykten.

När ministeriet senare kom på att det var trollkarlen Merralus Mirror hade låtit speglarna ligga och släpa med flit gav de sig in i saken och beslutade att lägga en standard på hur hemlighetssensorer ska se ut. De ser inte alla på pricken likadan ut, men en viss standard på allt som tillverkas idag finns. De som finns kvar från 1700-talet och tidigare beslutade trolldomsministeriet för att låta vara.

Förr i tiden var det vanligt att den som kunde göra en hemlighetssensor var aktad i andra trollkarlars ögon. Att ens försöka var inte det lättaste då, inte heller nu. Det finns en viss utbildning som man måste gå för att få certifikat för sensorbyggande. Det senaste århundradet har kanske bara 20 stycken lyckats i England.

Lektionsförfattare: Sofia