Filosofi 501

Friedrich Nietzsche

En av de strängaste kritikerna av den traditionella filosofin var Friedrich Nietzsche (1844-1900). Nietzsche var en ateist och motsade sig kristendomens teorier. Hans tankar cirkulerade mycket kring övermänniskan och Gud.

Det förekommer oftast att folk är ateister, agnostiker eller religiösa. En ateist är någon som är säker på att det inte existerar en Gud eller högre makter, en agnostiker är någon som avsäger sig möjligheten att avgöra huruvida det finns en högre makt eller ej och en religiös är någon som tror på en högre makt.

Precis som djur följer människan sina instinkter. En instinkt alla har är att vilja ha makt, men det är endast övermänniskan som kan skaffa sig riktig makt.

Människor ska sträva efter att bli bättre, "höja sig", och det bättre är övermänniskan. För att uppnå målet att bli en övermänniska ska människan ge sina liv en egen mening och värde genom moral och etik. Människan är alltså en övermänniska, fast en övermänniska har högre moral. Han tyckte att vi skulle ta oss loss från det begränsade systemet och gör det vi själva vill. Det är först då vi kan bli en övermänniska.

Skrifterna Bortom gott och ont, Om moralens härstamning och Så talade Zarathustra var höjdpunkterna på Nietzsches filosofiska gärning. De skrevs åren innan en sinnesjukdom tog över.

Med sin hårda kritik mot kristendomen deklarerade han "Gud är död", i skrifterna. Det ska dock inte tas som en metafysisk utsaga om Guds existens, utan mer som ett påstående om att Gud och moralen som "Han" står för inte längre betyder någonting. Enligt Nietzsche är Gud en metafor för svaga och en illusion.

Diskussionsfrågor:

Lektionsförfattare: LooneyLynn