Filosofi 401

-

Frågan om det finns någon kunskap och vad den i så fall kommer ifrån är central inom filosofin och det finns många olika ståndpunkter. Till exempel skeptikerna anser att kunskap är omöjlig eller osäker och relativ.

Empirismen går ut på att kunskap kommer från människans erfarenhet. Engelsmannen John Locke (1632-1704) var en av dem som ansåg detta, och trodde att själen från början var som en tom tavla, helt fri från kunskap. Allt eftersom tiden går och människan samlar på sig fler erfarenheter fylls själen med kunskap. Medfödda idéer argumenterade han emot genom att säga att om de fanns skulle det finnas en självklar sats som alla höll med om, men enligt honom finns det ingen sådan eftersom till exempel små barn och utvecklingsstörda inte skulle förstå, något de hade gjort om den varit medfödd.

Locke ansåg att det finns två saker som det går att få kunskap om, dels om sina egna tankar och dels om objekt, vilket betyder att man kan veta att något finns eftersom man kan se det eller ta på det. Det skiljer sig från de mer strikta empiristerna som anser att ett föremåls färg egentligen beror på betraktarens sinnesorgan och därmed är något som finns i betraktarens huvud. Han delade upp egenskaper i primära dit bland annat form, utsträckning, rörelse och antal hör, och sekundära dit egenskaper som färg, ljud och smak hör. De primära egenskaperna finns hos tingen, medan de sekundära är beroende av sinnesorganen.

Filosofen George Berkeley (1685-1753) ansåg att det bara finns medvetanden och sinnesintryck, men ingenting annat. Ifall vi känner på ett äpple, ser det, kan lukta på det och smaka på det, kan vi då veta att det verkligen finns? Berkeley anser att det är omöjligt, för vi kan egentligen bara veta att vi får intryck av ett äpple, inte att det verkligen finns. Upplevelsen av äpplet förändras även beroende på ifall vi till exempel har normalt färgseende eller är färgblinda, så äpplets färg är subjektiv. Ifall ett träd faller i skogen så sker det utan att ge några ljud ifrån sig ifall det inte finns någon där som kan höra det. Berekeleys ståndpunkt kallas fenomenalism, och han formulerade satsen "esse est percipi", att vara är att uppfattas, vilket har innebörden att allt måste existera i ett medvetande.

Nu kan man argumentera mot honom genom att säga att ifall man tänker på ett äpple som ligger i ens rum och sedan går därifrån och slutar tänka på det så upphör det att existera. När man sedan återvänder till rummet så börjar äpplet existera igen. Äpplet måste finnas även när ingen uppfattar det, för ifall någon annan såg på äpplet skulle det finans där. Detta kallas "hypotetisk fenomenalism" och innebär att äpplet bara existerar hypotetiskt då ingen uppfattar det. Till sist räddar Berkeley kontinuiteten i föremålens exsistens genom att införa det mugglarna kallar Gud, en sorts allsmäktigt väsen som visa av dem tror existerar medan andra tvivlar på det. Han menar att hela världen existerar i Guds medvetande, så därför existerar äpplet även när ingen människa ser på den, för Gud kan uppleva allt samtidigt. På detta sätt räddar han kontinuiteten och ger dessutom ett skäl för att Gud skulle existera. Hade han inte gjort det så hade inte yttervärlden existerat på det sätt som det suinda förnuftet kräver.

En annan empirist var David Hume (1711-1776) gick längre än Locke och ansåg att det bara finns omedelbara förnimmelser och idéer. Direkt när man känner smaken av något så får man ett intryck om hur det smakar, och när man senare tänker tillbaka på hur det smakade så är det en idé av den. Alla idéer går att återföra till ett eller flera intryck, och det går bara att ha kunskap om intryck och idéer. Enligt Hume finns inte heller något jag, för ifall vi blickar inåt i oss själva kan vi uppfatta en ständig ström av intryck och idéer, aldrig något egentligt jag. Alltså är jaget bara ett flöde utan någon kärna.

Även orsaker ansåg Hume inte fanns. Att påstå att ifall A sker så händer B är ogrundat, för sambandet mellan dem finns bara i vårt medvetande. Exempelvis behöver inte pennan falla om vi släpper den, och anledningen till att vi tror att den kommer att göra det beror bara på att vi är vana vid att den faller. Det går inte att dra slutsatser av enskilda fall, så bara för att pennan fallit de nittionio första gångerna man släppt den betyder det inte att den kommer att falla den hundrade gången.

Diskussionsfrågor

(OFF: Välj en eller flera och försök besvara utiftån vad din karaktär tror.)

Lektionsförfattare: Sparrow