Brittisk och irländsk historia

De Brittiska öarna har en lång historia. Om jag skulle gå igenom hela ländernas historia skulle det ta många sidor och många skulle nog inte orka läsa det. Därför väljer jag ut händelser som jag anser är av vikt för de Brittiska öarna och kanske ger dig en bättre förståelse för hur det är att vara engelsk, skotsk, walesisk eller irländare.

Under 1600-talets slut ledde Oliver Cromwell England (the Commonwealth of England) som en republik och denna man kom att expandera landets gränser. Hans trupper krossade allt motstånd i Skottland och Irland och dessa två länder införlivades i riket England (Wales tillhörde England). Efter dessa erövringar upplöstes parlamentet och Cromwell utsåg sig själv till Lord Protector, vilket i praktiken innebär att han var enväldig härskare. Under denna tid befäste man även större makt i nordamerika och västindien samt Indien, nationen utvecklades allt mer till den kolonialmakt det senare skulle bli. Efter Cromwells död blev nationen åter ett kungarike.

År 1707 uppgick Skottland och England i en realunion med sitt parlament i England. Det var detta år som riket fick namnet på engelska: United Kingdom of Great Britain. Storbritannien hade under tiden många kolonier och efter vinsten i det sjuåriga kriget blev Storbritannien det största riket i världshistorien med kolonier runt om i hela världen. År 1921 bestod riket av ungefär 458 miljoner invånare. Detta ledde till en viss överlägsenhet hos britterna och även rikedom. Den brittiska kulturen spred sig runt om i världen. Under över ett århundrade var Storbritannien den största världsmakten och hade den globala makten.

Under denna tid som kolonialmakt hade Storbritannien många länder under sin makt och många av dessa påverkas än idag djupt av detta. Men eftersom ingen har till exempel sydafrikanska, malawiska eller zimbabwiska karaktärer fokuserar jag här på Irland. En viktig grundkunskap för att förstå konflikten är att den brittiska befolkningen är protestanter (historiskt sett) och den irländska katoliker.

Irländarna kämpade under flera århundraden för självständighet och försökte efter bästa förmåga få självstyre. Dock slogs upproren ner och det var först efter första världskrigets slut som upproret fick riktigt genslag. Kriget mellan britterna och irländarna tedde sig som ett gerillakrig mer eller mindre och irländarnas armé gick under namnet the Irish Republican Army (IRA). År 1922 hade man lyckats så väl med sin krigsföring att man det året blev en självstyrande del av det brittiska riket.

Här uppstod konflikter mellan irländarna själva, man hade i avtalet vare sig fått ett helt eget styre då man fortfarande stod under den brittiska kronan och en del av den irländska ön tillhörde fortfarande britterna. Nordirland, till störst del bestående av området Ulster, där den protestantiska befolkningen var stor, var fortfarande en del av Storbritannien. År 1948 blev dock Irland en självstyrande republik i samband med att många utav de brittiska kolonierna efter andra världskriget blev självständiga.

Problemen med Nordirland kvarstod dock. Den katolska befolkningen som räknande sig som irländare var fortfarande dåligt behandlade i Nordirland. Lagar gjorde att den protestantiska minoriteten fick makten i landet. Fram till år 1968 rådde dock relativt lugn men i och med en allmän våg av medborgarrättsrörelser genom världen fick motståndet i Nordirland ny kraft.

En oerhört viktig händelse i kampen för frihet skedde en januaridag 1969, då katolikerna demonstrerade på Nordirland, i staden Derry (även kallad Londonderry). Demonstrationen urartade när brittiska soldater öppnade eld mot demonstranterna och dödade 15 personer. Detta blev startskottet i en mer aggressiv frigörelsekamp mot britterna från den katolska befolkningen. IRA (dock egentligen under andra namn som Provisional IRA) satte skräck i England genom terrordåd och under 80-talet var konflikten som värst. År 1997 kom man dock till en lösning på konflikten, dock är läget i Nordirland fortfarande skakigt.

Antagligen kommer dessa händelser påverka din karaktär på något sätt om den kommer från Irland, Nordirland eller kanske även England. Det finns en viss fientlighet kvar än i dag.

En viktig f.d. koloni är Indien, eftersom det - tillsammans med Pakistan - är en av de största invandrargrupperna. På 1960-talet importerade man folk från en samling forna kolonier för att fylla de jobb som ingen annan ville göra, och för att återuppbygga landet efter Andra Världskriget, så det var många asiater och västindier som kom på den tiden.

En annan viktig sak att tänka på är att det är stora skillnader mellan norra och södra England. Städer i norra England är ofta fattigare, med större arbetslöshet och detta beror på att dessa var industristäder under en lång tid. Södra England är rikare och generellt anser många engelsmän att folk är trevligare i norra delen av England. Om detta stämmer är en bra fråga (enligt mina erfarenheter ja, men jag kan inte ha mig själv som källa ;)) men en sak är då säkert, det är billigare i norra England än i södra. London är dyraste staden i landet och också den största staden.

Till skillnad från Sverige har inte de brittiska öarna haft något folkhemsperiod. Stora delar av befolkningen har varit fattiga och det finns än i dag oerhört fattiga områden. Under 1980-talet styrdes landet av Margret Thatcher och hennes styre gjorde stora delar av befolkningen fattiga och arbetslösa. Tiden refereras ibland till som "the dole age", bidragens tid. Nedläggningen av gruvor, nedrustningen av industri och så vidare skadade även landets befolkning (främst i norr) hårt.

Hur mycket din karaktär påverkas av nationens historia är självklart upp till dig. Renblodsmagiker kanske inte påverkas lika mycket som en mugglarfödd. Men en sak är då säker, det finns inte många invånare i Storbritannien som hävdar att de är britter. Man är istället engelsk, skotsk, walesisk, o.s.v.

Jag reserverar mig för vissa fel då jag knappast är professor i historia, men tror ändå att den här texten kan belysa vissa delar av den brittiska historien.