Hur spelar man en karaktär IRL, dvs på riktigt?

När man träffas och ska spela sin karaktär på en lektion, till exempel, så blir det lätt konstigt, man vet inte riktigt hur man ska bete sig, och allt det där som man tänker sig att karaktären är, är svårt att få fram. Har jag skapat en karaktär som är strålande vacker, snabbtänkt, modig och stark och jag själv känner mig som en förskrämd liten grå mus just i dag, är det ganska långt mellan karaktär och verklighet.

När jag lajvar (ägnar mig åt levande rollspel/improvisationsteater) så måste jag skapa en karaktär jag kan spela. När vi pratar om ett text-rollspel på Internet, som SH är, så måste man inte det. Om man inte ska spela IRL då. Jag har lajvat i över tio år, men jag minns fortfarande hur det kändes de första gångerna, eller när jag ska spela en roll som ligger lite längre bort från hur jag själv är.

För att det ska bli bra måste man ha lagt ner ganska mycket tid på bakgrunden och på att fundera ut hur är karaktären, varför är den sådan, vad tycker karaktären om olika saker och hur har karaktären haft det i livet?

Tittar man på min första SH-karaktär, April Conant, så ser man en sportfåne som inte bryr sig om sitt utseende speciellt mycket. Varför blev hon sådan? Jo, hon har en väldigt snygg storasyster som alltid retat henne för att hon är ful. För att inte bli väldigt sårad har April alltså bestämt sig för att utseende inte är så viktigt, då har hon skyddat sig mot Lee Annes (och de flesta andras) elaka kommentarer.

April har en storebror som hon ser upp till väldigt mycket, trots att han är ynk. Han spelar mycket fotboll, alltså tar April efter honom och får mycket uppmuntran av honom, då blir det roligt! De tränar ihop hemma och hon börjar spela i knattelag, och eftersom hon är van att spela med någon som är äldre, så är hon jätteduktig bland de som är lika gamla, tränaren ger ännu mer beröm, hon blir lagkapten, och allt är bara toppen! Alltså är det det som räknas!

Det står inte så mycket om detta i Aprils bakgrund, men jag vet det, och det gör det lättare att spela henne. Jag har en bra grund att fortsätta bygga April på.

Att ge sin karaktär lite motgångar är också väldigt bra. April har till exempel väldigt svårt för att utföra magi med sin trollstav. Detta beror på att hon har svårt att släppa fram sina känslor, hon har liksom ’stängt av’ dem för att skydda sig själv (storasysterns fel från början). Därför är hon också helt ointresserad av killar och kärlek, det är bara ett sätt att bli sårad. Hellre springa åtta varv på löparbanan och se att tiden har förbättrats sedan förra veckan, det är ju en bra sak, till skillnad från att få sitt hjärta krossat!

När jag har en bra bakgrund, så är det lättare att spela sin karaktär. En annan sak som hjälper är att man har en sak som är specifikt för sin karaktär. Ska jag spela April tar jag fram min röda axelremsväska, för den är en sak som är starkt knuten till henne (i alla fall för mig, och det är ju det som räknas). Sedan får jag tänka mig in i hur hon känner sig, plocka fram en trulig tonåring som inte riktigt trivs med livet eftersom Leo O’Greys gör livet rätt surt för henne i skolan och hon hämnas på ettor och tvåor eftersom hon inte kan rå på Leo, och hon bara är riktigt nöjd/lycklig när hon tränar eller spelar Quidditch (för då är hon både bra på något och får vara ifred för Leo).

Små eller stora saker som är knutna till ens karaktär är jättebra! Det måste inte vara en klädnad i guld (som jag har om jag spelar Cecilia S:t Claire) utan kan vara en sak som karaktären gör, ska jag spela Donald slätar jag till luggen hela tiden, ska jag spela Douglas så måste jag hitta magkänslan som ger ett lite snett flin och en överlägsen attityd.

Sammanfattningsvis kan man säga att det kommer att går bra att spela sin karaktär om man känner den bra, har en bra bakgrund som hjälper en när man pratar med andra så man kan svara på frågor som ens karaktär såklart vet (Var bor du? Har du några syskon? Är du helblod, halvblod, mugglarfödd?) och kanske har en sak som karaktären alltid har (t.ex. en väska), eller gör något som karaktären ofta gör (t.ex. slätar till luggen).

Det bästa sättet är naturligtvis att spela rollen ofta, ju mer man gör det, ju bättre blir man! Sedan ska man inte glömma att det är karaktären som gör bort sig, inte du! Var inte rädd för att klanta till det, det kommer att göra att andra tycker att du som spelare är modig och duktig. När du tycker att du spelar över, kanske andra tycker att du äntligen spelar ut, det är inget fel i att överdriva emellanåt! Våga även ’förlora’, är inte din karaktär störst, bäst och vackrast så bör din karaktär förlora mot en sådan. Bjud på dig själv, det är bara en rolig lek och den som vinner är den som har roligast! ;)